Är det ens någon som vet hur det är att vara annorlunda? Eller åtminstone vet hur det är att tänka så..

Jag har så så många gånger i mitt liv blivit kallad annorlunda. Oftast av kvinnor som vågar fråga så. Då blir man direkt nyfiken. -Varför då?, Hur menar du? Många svar leder direkt till... - Ja men du är så annorlunda. Du sticker ut från mängden. Du är så kvinnlig på något sätt. Jaha okey! Är det något positivt tänker jag? Jag tänker och tänker och kommer fram till att ja det är klart att det är! Att vilja och våga bejaka sin kvinliga sida är lika viktigt för en man som det är för en kvinna att bejaka hennes manliga. Problemet är dock att jag stött på för många män (inte pojkar och killar för män ska vara färdiga och klara med sig själv och sin identitet) som sällan eller aldrig kan uttrycka sig rent och ärligt. Eller i alla fall inte från hjärtat. För att bara ta ett exempel från en manlig vän på facebook under juletid :- "God jul era as". Jaha, okey analys direkt säger jag. Varför ska man vara så stenhård och macho? Är man så cool med familjen? "God jul mamma dit as önskar stenhård son". Vanligt fenomen bland män är att vara så jävla självsäker som möjligt. Du ska bara helt enkelt va cool som det bara går. Är du inte det så för helvete låt ingen annan se att det är så! Det sägs ju att vår hjärna bara använder 5 % av den totala kapaciteten men jag vill och tror att min hjärna är en smula mer aktiv och möjligtvis nyttjar en 6 eller 7 %. En liten del av den manliga hjärnan som  hos många andra är död. En emotionell hjänrbit? Eller? Varför känner man annars det som vid en ärlig konversation ingen annan man någonsin vill, vågar eller kan kännas vid? Avslutar detta med det klassiska "inga regler utan undantag".....Ja jag känner få, väldigt få som kan och bevisar motsatsen. Vill bara låta min själ andas lite.